I en skog som är en park, i ett urbant område inrättat för att fylla ett behov, tänker jag mig en existens som liksom parken är mitt emellan något. Kanske är den en del av parken, en nödvändig del av vad en park är. Träden bildar en barriär som skyddar och stänger inne. Finns tryggheten på denna mörka sida av träden, och vad innebär ljuset längre bort och högre upp? Kommer allt att synas där? En hund spärrar vägen, eller kanske är den själv denna existens. Blicken flyttas från mark, asfalt, väggen av träd, till en till synes oväsentlig öppning bland grenarna där ljuset tränger ned.